Jag funderar ofta på hur mycket som är ok att skriva här på bloggen angående intressanta/roliga/tragiska/hemska fall som jag träffar på. Som veterinärstudent/tf veterinär/sköterska har jag tystnadsplikt och får inte föra vidare information så att folk känner igen eller kan gissa vilken djurägare det kan röra sig om. Det är väldigt viktigt att respektera det tycker jag så därför kan vissa berättelser här te sig ofullständiga eller bristande i detaljer. Jag försöker istället gå in på själva sjukdomen i största allmänhet och jag hoppas att jag på det sättet kan fortsätta skriva om allt spännande som kan inträffa i skolan och på jobbet.

Lördag: Första tf-passet sedan november. Kände mig rätt ringrostig. Dagen inleddes med bandagebyte på vaken katt. En intressant upplevelse där jag fick träna mig i snabbhet och att kunna jobba i konstiga vinklar. Den första riktiga patienten var en eklampsi-tik (dvs kalciumbrist efter valpning). Blev stolt över mig själv när jag lyckades ställa diagnos korrekt och då behandlingen fungerade! Även nöjda djurägare som berömde och tyckte jag var "lugn". Fick även handleda studenter för första gången. det kändes rätt konstigt att undervisa folk som faktiskt går i kursen under mig och som sysslar med smådjur hela dagarna och alldeles säkert är bättre uppdaterade än vad jag är (jag har mest kor i huvudet just nu). Men jag hoppas ändå att de lärde sig litegrann och ffa att man faktiskt inte ens som veterinär kan allt i huvudet utan behöver slå upp saker och rådfråga kollegor ofta. Man lär så länge man lever. Sedan en jättesjuk hund med tidigare diagnostiserad Addison som nu verkade fått ett skov. Inga prover stödde den teorin och jag hittade väldigt få fel på den trots att hunden var så sjuk. Det beslutades att den tills vidare skulle behandlas mot pankreatit (bukspottkörtelinflammation) - som ev kan ha orsakats av hundens Addison-mediciner.
Kort och gott: mycket bra och intressanta patienter!
Jobbade som sköterska på kvällen som var ovanligt lugn (dvs jag hann faktiskt äta min middag). 

Söndag: Var tf-veterinär igen mellan 10-14 (16) och jag hann endast med att ta en patient under passet. En katt med alla möjliga problem som vi dränerade ett sår på. Nu fick jag verkligen öva mig i pedagogik eftersom 4:an fick göra hela ingreppet under min övervakning. Det tog en stund men blev väldigt bra till sist. Studenten såg glad ut. Återigen sköterska på kvällen 16-22 och denna kväll var det mycket mer att göra. I varenda hörn inne på intensivvårdsavdelningen låg chockade/döende djur och i väntrummet satt fullt med patienter och väntade.

(Jag har en gång blivit ordentligt utskälld av en djurägare i telefon som var mycket arg över att ha fått vänta i 2 timmar med sitt djur på akutmottagningen. Kan ingen göra en dokumentär om det här yrket på jourtid med begränsad personal, stress och alldeles för många, allvarligt sjuka patienter samtidigt och inte sällan även akutoperationer där en ensam veterinär ska hinna med allt? Ibland tror jag att de som blir arga inte tänker på att vi faktiskt stressar, springer, svettas och vänder ut-och-in på oss själva för att alla ska få bästa möjliga vård. För de ser ju inte allt som pågår bakom kulisserna. Jag hinner sällan äta när jag jobbar. Det låter som att jag klagar men det är inte menat på det sättet. Men det tar mycket energi att lugna upprörda människor och jag vet själv att man alltid tycker att ens eget djur bör få gå före alla andra som sitter i kö och att just "mitt" djur är sjukast och håller på att dö. Påpekas bör också att majoriteten av alla djurägare är supergulliga och väldigt förstående. Det är synd att en del människor tror att de måste vara otrevliga för att de ska få så bra hjälp som möjligt.) Detta var bara mina egna tankar och funderingar kring arbete på jourtid och om hur vi djurägare fungerar när vi är oroliga och rädda.  

Ny vecka. Dags för 3 veckor reproduktion. Jag måste erkänna att jag inte lagt ner överdrivet mycket energi på det ämnet (en viss semesterresa i höstas fick gå före i prioriteringslistan). Problemet är nu att jag har tenta i idisslarmedicin på fredag så reproduktionsansträngningen skjuts upp till nästa vecka. Imorgon ska vi åka ut till en mjölkkobesättning och träna oss i att göra en besättningsutredning med fokus på fertilitetsstörningar och juverhälsa. Det kommer bli kallt!

Måndag: Första dagen efter jullovet. Ingen morgonföreläsning tack och lov så jag fick sova lite längre. Denna vecka ska jag åka med ambulatoriska igen. Idag blev det avhorningar, vaccination och blodprovtagning på häst och hälsokoll av hingst som ska exporteras. Jag ska försöka börja med GI-metoden seriöst igen...

Tisdag: Händelserik dag! Först undersökte vi och behandlade en väldigt sjuk kalv där vi inte lyckades finna orsaken. Tog mjölkprov från en ko. På nästa gård undersökte vi några kossor som inte ville äta. Vi kom fram till att det berodde på löpmagsförskjutning så två av dem skulle rullas och den tredje skickas in till kliniken för att bli opererad. Löpmagsförskjutning innebär att löpmagen (kons 4:e mage) av någon anledning fått nedsatt motorik (atoni) så att det ansamlas gas och vätska i den, vilket gör att den ändrar läge från att normalt ligga i botten av buken till att förskjutas uppåt på antingen höger eller vänster sida. Behandlingen består i att man lägger rep runt kossans kropp och drar omkull henne på marken (mjukt underlag), snörar ihop benen och försöker massera (boxxa/stampa) henne i magen så att löpmagen förflyttas tillbaka till rätt ställe igen. När man tror att den ligger på rätt ställe måste man lyssna efter plingljud där (lyssna med stetoskopet samtidigt som man knäpper med fingrarna runt klockan - plingljud = gas), varpå man sticker in en troakar (ser ut som en ihålig skruvmejsel fast med spetsig ände) genom bukväggen in i löpmagen. Genom den ihåliga metallen stoppar man ett snöre med en liten pinne längst ut och när man sedan drar i snöret vecklar pinnen ut sig på insidan av löpmagen så att snöret fastnar i lömagen. Man brukar säga att man "pinnar" kossan. Detta gör man två gånger med ca 5-10 cm mellanrum, snörena binds ihop på utsidan av kossan och därmed fixeras löpmagen på sin normala plats så att den inte dislokeras igen. Allt detta fick jag göra och det var minsann svårt att pressa igenom troakaret genom bukväggen (kors hud är väldigt seg). Dessutom har man lite tidspress på sig eftersom kossor inte klarar av att ligga på rygg mer än ca 10 min - de kan inte rapa då så det ansamlas massor med gas i våmmen, vilket innebär en risk för trumsjuka. De tunga bukorganen trycker även på lungorna så kossan får svårt att andas. 

Onsdag: Fullt upp på dagen med mer avhorningar och vaccinationer. Jag fick kastrera en liten tjurkalv! Gick jour på natten. På kvällen bar det iväg till Arlanda för att titta på 9000 akvariefiskar som importerats från Thailand. Flygplanet var försenat så dagveterinären hade inte hunnit med att titta på dem, därför fick ambulatoriska rycka ut. När djur importeras från andra länder innebär det en otroligt massa pappersarbete! Det tog oss 3 timmar att titta igenom 10 % av fiskarna och skriva papper på att de såg friska ut och fick tas in i Sverige. Natten var lugn och jag fick sova tack och lov. 

Torsdag: Mastitdagen. Eftersom jag var så trött efter jouren igår "skolkade" jag från föreläsningen imrose och tog sovmorgon innan det var dags att åka ut med ambulansen. Idag var vi ute på en massa gårdar och behandlade kor med juverinflammation (mastit). Vi var på samma gård där jag "pinnade" en ko i tisdags och hon verkar må bra igen (andas ut), bönderna tyckte att jag hade gjortett bra jobb.  Dessutom dräktighetsundersökte vi några hästar, opererade bort en vårta på en kossas spene, gjorde munhåleundersökningar och kollade en ond hov. Blev sent.

Fredag: Idag var vi på en gård och tog en väldans massa mjölkprover samt avhornade några kalvar. Vi behandlade även en ko som hade kvarbliven efterbörd. Sedan vaccinerades några hästar och till sist togs ett till mjölkprov på en annan gård. Det kan låta som en lugn dag men jag var inte hemma förrän halv sju på kvällen. 

När det enda man skriver nu för tiden är föreläsningsanteckningar och journaler blir ens svenska rätt förskräcklig. Märker ni det också?  

Tittade just på min besöksstatistik som snittar ungefär 40 besökare om dagen. Kan inte låta bli att undra om det återkommande är samma personer eller nya... Vilka är ni? 

Nyårsafton var lugn för vår del. För en gångs skull orkade jag inte få panik och prestationsångest (tantvarning?) utan alla festplaner förkastades tidigt och ersattes med en mysig trerättersmiddag för två hemma i lägenheten på Ultuna. Menyn bestod av mozzarellatoast, lax och kanelparfait. Vi drack "champagne" och cola, tittade på grevinnan och betjänten och spelade frågespel. Vid tolvslaget kunde vi sitta vid matbordet och titta ut på fyrverkerier som de roade sig med på Ulleråker utan att vi för den sakens skull behövde störas av oljudet. Samper satt i mitt knä och verkade inte speciellt förundrad över alla färger på himlen; Elliot låg och sov i soffan.

Idag var jag till tandhygienisten, fick lite tandsten borttaget och bannor över att jag är så dålig på att använda tandtråd OCH dessutom dricker en väldans massa te med (gud förbjude!) honung i. Hon hittade en liten grop i en tand så jag ska tillbaka för ny koll om ett halvår för att se om det blivit värre så att jag måste laga (helst inte!) eller om vi kan låta det vara. Jag gick därifrån och lovade med handen på hjärtat att jag minsann skulle börja använda tandtråd varje dag och trappa ner på honungen. Fick även en liten lektion i tandborstningsteknik.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att dricka en stor kopp honungste. Jag kommer aldrig till himlen.  

Lagt upp nya bilder från Thailand under Thailand-bloggen. (För alla er som längtar efter att få se mig i bikini! Hrm...)

Nyårsafton närmar sig och jag värmer upp genom att trotsa min inre klocka som skriker trööööött! Vi kommer förmodligen att stanna här hemma på lugna, tysta Ultuna med hundarna och äta en god middag. Jag avstår från att svära över alla som smäller av raketer dagarna före och efter nyår så att man aldrig kan känna sig trygg när man rastar sina små. Jag tänker heller inte nämna hur många hundar som mår fruktansvärt dåligt under helgen, som ligger skräckslagan under folks sängar eller nerdrogade av humana skäl. Så.

Som tur är är killarna inte rädda för smällar. Än så länge...

Tips till er som liksom jag fortfarande har orädda hundar: jag "distraherar" med massor av godis och burkmat vid tolvslaget så att de inte har tid att lyssna på smällarna. Att hålla sig inomhus och långt borta från sådan aktivitet är självskrivet.

Lördag 22/12

Vi for iväg till Enköping och där blev det till att hjälpa till med julstädningen eftersom min stackars mamma jobbat över hela veckan och inte hunnit med någonting. Lägenheten börjar faktiskt bli riktigt julmysig nu, men det behövs fortfarande en del piffing i gäst- och arbetsrummet. Jag ska försöka att inte lägga mig i för mycket - men det är ju så himla roligt med inredning! Pizza till middag.

Söndag 23/12

Stora städardagen. Vi skrev en lista på allt som behövde göras och pappa och jag fixade och donade hela dagen.

Måndag 24/12

Julafton! Sovmorgon, promenad med hundarna, snabb frukost (prisa vörtbrödet!), dusch och tillfixning. Mormor och morfar anlände vid 11-tiden och de hade med sig julklappar till killarna: godis och varsin ny tuggleksak. Elliot blev jätteglad och hade rally i vardagsrummet där han "dödade" leksaken åtskilliga gånger. Fika med pepparkaka och julmust. Traditionell lunch bestående av ungersk köttgryta med klimp och gurksallad - MUMS! Julklappsutdelning före Kalle Anka. Henke fick vara tomte och han skötte sig mycket bra. Killarna fick varsitt paket med inslagna tuggben och godisar - de blev osams och Elliot fick tre hål i tassen. Skomakarens blockhalta barn bandagerades och jag förträngde den linkande lilla ligisten med tankar som: han är bara sjåpig, han får faktiskt skylla sig själv och det som inte dödar härdar... Och vad skulle jag själv som veterinär gjort med en sån sårskada? Sedera, sonda, lägga drän... Jag körde hemmavarianten med sårtvätt och pressa ur sårvätska i böldförebyggande syfte. Därmed missade vi Kalle i år. Sedan åkte Henke, jag och killarna till Stockholm för att först hälsa på gamla Maggan (92 år), vilket är tradition i Henkes familj, och sedan äta julmiddag hos Henkes föräldrar med Ulla, Sten, Gustaf och Louise.

Kvällen avslutades med Hälsoresan på TV - rätt dålig film.

Tisdag 25/12

Slappardagen. Åkte tillbaka till Enköping. Velade i några timmar och bestämde mig till slut för att inte gå på Joar ikväll.

Onsdag 26/12

Shoppardagen. Mamma och pappa använde sin lediga dag till att åka till Västerås för lite möbelshopping. Nu när de flyttat från huset vill de börja på ny kula och köpa nya möbler. Första stopp var på IKEA där vi tittade på bokhyllor (och en massa annat också såklart). Henke hade jag (vis av erfarenhet) lämnat hemma med killarna - han fick ägna dagen åt Spiderman 3 och allmänt datande. Efetr si sådär 3 timmar åkte vi till Nisses och tittade på ännu mera möbler. Jag hittade ett jättefint matsalsbord i valnöt åt mamma och pappa, vilket inhandlades tillsammans med sängram, nattduksbord och klädskåp. Sedan tillbaka till IKEA för att hämta bokhyllorna. Korv. Hem. Tittade på Ladies night och En prinsessas dagbok. Fick ont i käken av all knäck. Snart är året slut och GI-metoden återvänder. 

Torsdag 27/12

Åka hem-dagen. Jobba ikväll.

När jag hämtade honom var han rätt trött och hade "metadonögon". Han fick ligga på sängen och vila när vi kom hem och Samper låg och vakade över honom (otroligt men sant). Såret är pyttelitet och sytt med två korsstygn. Vi fick med en krage som jag förkastade efter ca 1 min - han bara låg och skakade. Nu får han ha blöja på sig istället (det täcker såret bra så varken han eller Samper kommer åt att slicka på det). Nu ska vi julmysa!

Idag var vi ute på en ko med kalvningsförlamning (puerperal pares). Jag fick sätta kanyl och lyssna på hjärtat medan kalkdroppet gick i. Kossan visade inga tecken till att vilja kliva upp så vi beslutade oss för att återkomma senare för ny behandling. Sedan åkte vi till en häst med ögonskada. Efter att ha konstaterat att den hade hornhinnesår gav vi den ungefär 7 olika läkemedel samt remitterade in den till klinik. Sedan åkte vi och behandlade en akut mastit (juverinflammation). Kossan mådde bra och hade ingen feber men mjölken från den ena juverdelen var alldeles gul. Vi tog mjölkprover från alla juverdelarna för att odla bakterier och på så sätt få veta vad det berodde på och vilken behandlingsstrategi man ska använda sig av. Därefter åkte vi till en häst med fång som behandlades med antiinflammatoriskt, rekommenderades boxvila på mjukt underlag, minskad kraftfodergiva samt att hovslagaren skulle tas dit och korta av tån lite. Tillbaka till pareskon som fick ytterligare en kalkinfusion - vi fick senare veta att hon blivit bra och klivit upp av. Jag jourade på ambulansen inatt och eftersom jag bor så nära skolan fick jag sova hemma (jag slapp därmed de minimala övernattningsrummen utan fönster på skolan). Det var lugnt hela natten, förutom att jag vaknade och trodde att jag skulle hosta sönder min hals (jullovsförkylning i vanlig ordning). Nu (lördag) ska vi åka och handla sista julklapparna innan det bär av till Enköping.   

Elliots stora dag (kastrering). Jag lämnade in min stressade och lite rädda pojke på kliniken imorse och gick därifrån med insikten att det faktiskt finns en mikroskopisk risk att det var sista gången jag fick se honom. Gick till skolan (bra att fördriva tiden med något och omge sig med personer som hela tiden övertygar en om att det kommer gå bra). Nu sitter jag här och väntar otåligt på att veterinären ska ringa och säga att allt gick bra.

Hästresor idag igen. Först åkte vi och tittade på en häst som tidigare haft fång (en komplicerad sjukdom som orsakar smärta i en eller flera hovar). Vi hittade inga uppenbara typiska symtom på fång nu men hon rörde sig stelt och försiktigt och hade förstärkt digitalpuls på alla fyra. Hon remitterades in till kliniken för röntgen och vidare utredning. Sedan spolades tårkanalerna på en annan häst. Till skillnad från på hund och katt använder man inte en speciell tårkanalskanyl utan en hankattskateter som förs in i tårkanalsmynningen i hästens näsbore (på hund och katt går man in via ögat). Väldigt enkelt på häst så länge inte hästen ruskar på huvudet så katetern flyger iväg. Men om det är ordentligt stopp så går det såklart inte.

Nästa resa var en ombesiktning av en annan häst. Det gick snabbt så vi var klara tidigt idag. Samper har varit på långpromenad med Naja och ligger nöjd i soffan. Jag saknar Elliot. Varför ringer de inte? Tiden går så långsamt och jag tittar på klockan varannan minut...