Jobbade inatt som sköterska i 16,5 timmar. Ingen sömn, väldigt sen middag (kl 2:30 - jag kastade i mig maten innan vi skulle operera - känns säkrast att ha mat i magen när man ska passa narkos). När jag hjälpte kirurgen att öppna de förpackade instrumenten gick allt på autopilot och i farten öppnade jag en massa saker som det inte ens var säkert att vi behövde använda. Jourtelefonen gick varm och det ringde massa folk hela tiden med frågor om sjuka djur. Hysteriskt mycket inskrivningar och otaliga röntgade patienter. En rolig grej dock, jag tycker som bekant att allt som har med skelett och ortopedi är svårt. Igår var jag tvungen att röntga bogled, humerus, armbåg radius och ulna på en stor hund. Tro det eller ej, efter att ha bläddrat i röntgenkompendiet och följt instruktionerna om hur hunden skulle ligga för att få rätt bilder så blev det riktigt bra. Nåväl, avskärmningarna kommer röntgenpersonalen förfasa sig över idag när de också ska bedöma bilderna. Men det är lika bra att ta med lite för mycket så man slipper ta många bilder tycker jag - sålänge man inte får med matte/husse i bilden så är det väl bra?

Sovit hela dagen. Det är så mysigt att komma hem helt slutkörd på morgonen, duscha, dricka en kopp te, ta på pyjamasen och krypa ner i sängen med balkongdörren på glänt. 

Nu ska jag prova göra mocka-muffins (istället för mockarutor).  

Sedan sist.

Valborg: Firades inte traditionsenligt inne i Uppsala med forsränning och champagnegalopp, utan hemma på Ultuna. Det vra lugnt och skönt. Jag pysslade med min nya symaskin hela dagen. På kvällen grillades det hemma hos Kerstin och Edvin. Pratade lite med en av gästerna som var bonde. Han beskrev ingående hur han brukade obducera sina döda kor för att få veta dödsorsaken. En kompis till honom futbrast finkänsligt: "Tyst nu! Hon äter ju faktiskt!" Borde jag blivit äcklad då någon beskriver hur han sågar upp kons revben med såg och att det väller ut en grå gröt då juvret anskärs? Ja, i en normal människas ögon kanske. Det var med andra ord en trevlig fest. Hundarna var med och skötte sig väldigt bra. Samper satt i allas knän, ibland i två knän samtidigt och njöt av klappar och uppmärksamhet. Elliot ville inte hälsa på alla främlingar och därmed blev han ju ännu mer intressant tyckte somliga. Det slutade med att jag tog mina pojkar och gick hem tidigt, innan det hann hända något skrämmande. Jag anser att det borde vara självklart att inte tränga sig på då en hund tydligt visar att han inte vill genom att dra sig undan. 

Lördag: Monsterjour (24 timmar) på ambulatoriska. Vi var ute hela dagen och åkte. Kom tillbaka till kliniken kl 21, tvättade, städade och skrev journaler. Precis då vi nästan var klara och skulle få gå hem kom veterinären och sa att vi måste åka tillbaka till en feberhäst vi varit hos tidigare på dagen. Snubbla på målsnöret. Jag fick dock en halvtimme på mig att springa hem och kasta i mig mat. Stressat slängdee jag upp ytterdörren och stövlade in. I samma sekund kom jag på att Henkes föräldrar, moster och morbror var på besök hemma hos oss den kvällen. Då Anita kramade mig upplyste jag henne om att jag ju faktiskt luktade ko.

- Ja, det GÖR du faktiskt! Ulla! Hon luktar KO! Ropade Anita förtjust till sin syster som då kom springande för att lukta. Sen blev de chockade då jag berättade att jag måste tillbaka till skolan igen. Utan betalning! Ja, sen kom jag inte i säng förrän kl 3 på natten. Tur jag fick med mig en påse nybakade bullar (av Henke älsklingen!) att mumsa på i bilen.

Söndagen ägnades åt sömn halva dagen. Sen jobbade jag som sköterska på smådjurskliniken på kvällen. Där blev det övertid så jag kom hem kl 1. Jag får nog omvärdera mitt påstående att jag är så morgonpigg och aldrig kan sova länge. Det finns undantag.

Igår följde jag med Kerstin och hämtade hundmat på Magnusson utanför Bro. Vi åkte genom ett förtjusande landskap och såg otaliga fina hus på vägen. Jag vill ha ett hus!

Idag ska jag jobba natt på smådjur så jag sitter och laddar för det nu. Blir nog en tupplur på sängen innan jobbet eftersom det förmodligen nte blir någon sömn alls i vanlig ordning. Men först ska jag träffa min handledare och prata om examensarbetet. Jag har fixat ihop ett förslag på en enkät som jag ska skicka ut till djurägare vars hundar behandlats med Suprelorin. Statistikern ska kika på enkäten så att den blir bra utformad och kan användas för att få ett bra resultat sedan.  

Resten av veckan blir rätt lugn. Jobbar kväll på torsdag och 4-timmarspass som tf-veterinär i helgen. Nästa vecka blir det ambulans och då vet man aldrig när man kommer hem om kvällarna. Jag har fortfarande inte gjort praktiskt prov på ambulansen och det oroar mig lite. 

Det bästa av allt just nu är att häggen blommar! Jag har plockat en vas full som står på bordet nu. Ok, hägg kanske inte luktar jättegott, men det är vår! Och snart är det dags för syrenerna, mina favoritblommor! 

 Ja, som vanligt är jag ingen höjdare på att lägga in bilder snabbt. Det beror delvis på att jag ännu inte lärt mig hur man gör för att få  in bilderna i datorn från vår nya kamera (som Henke för övrigt är väldigt rädd om) utan måste vänta på hjälp.

Elliot snygging, gråare än någonsin.

 Samper

Hamnen i Enköping

Morfars kusin Tusika från Ungern var på besök i höstas.

Överst från vänster: lillebror Adam, morfar Istvan, jag, pappa Anders

Nederst från vänster: Mamma Annika, Tusika, mormor Ilona.

Mormor och morfar i båten på väg hem till Bryggholmen.

Jag har köpt en symaskin! En Singer 4210. Just nu håller jag på och syr en massa...

Jag är en pervers människa. Men jag är inte ensam, det är jag alldeles övertygad om! Imorse, under hundpromenaden i skogen, insåg jag inte utan viss stolthet hur snabbt jag kan urskilja en brun bajskorv på marken bland bruna löv, grenar, kottar och annat som hör skogen till. Det ligger år av träning bakom! Jag har även effektiviserat mig så tillvida att jag kan se på båda hundarnas sätt att gå när det börjar bli dags - då förbereder jag och tar upp den svarta påsen ur jackfickan så att jag kvickt kan plocka upp efter mina små raringar. De brukar oftast titta på mig med besvärad min, som om de bad om lite mer "privacy", när jag lutar mig över dem med handen i påsen - redo att slå till. Kanske är det därför Samper tar varje tillfälle han får när han går okopplad och springer iväg långt i förväg, in bakom någon buske, så att jag omöjligt ska kunna hinna störa honom.

Ja, bajs/avföring/träck/skit spelar en central roll för oss djurägare i allmänhet och kanske för veterinärer i synnerhet. Tänk så många gånger jag fått höra detaljerade beskrivningar av hundars och katters avföring (konsistens, färg, lukt, hur ofta osv) i tron att denna information ska få mig att genast ställa rätt diagnos. (Ibland men oftast inte.) En gång fick jag även äran att ta emot meddtagen träck i påse (och tvingades undersöka den närmare) och även se hur den sett ut på marken fotat med mobiltelefon. Min näsa har lärt sig att upptäcka minsta diarrémolekyl efter alla timmar jag som sköterska ägnat åt att spola burar på infektionsavdelningen. Ja, faktum är att hundar/katter med kräkningar/diarré hör till mina absoluta favoritpatienter.

Ett klassiskt trick när det gäller kossor är ju tramp-testet - att trampa i komockan och se om det bildas skoavtryck. Även foderresters storlek kan ge ledtrådar om kons hälsostatus.

Ja, bajs är viktigt. Men visst, fortfarande lite äckligt!

Observera att ovanstående text endast avser djurens avföring. Människors vill jag inte befatta mig med!

I helgen har jag tf:at en del. Det är himla roligt men väldigt svårt fortfarande! Visst, det kommer aldrig att bli enkelt, men jag väntar på den dagen jag kan känna att "det här känner jag igen, det här har jag sett förut!"

Jag har kämpat med följande problem:

* Katt med urinstopp: Mitt första. Fick stöd och hjälp av äldre veterinär och det gick bra.

* Hund med mystiskt anfall

* Katt och hund med konstiga allergiska reaktioner

* Ormbiten hund

* Skulderbladsfraktur

Jag vill kunna mycket mer! Jag vill vara duktig, ställa rätt diagnoser och sätta in rätt behandlingar! Jag vill ha erfarenhet och fingertoppskänsla! När får man det?

Så nu har jag plöjt igenom en del sidor i mina läroböcker för att uppdatera gamla kunskaper och även lära mig sånt som jag aldrig kunnat förut. Det är roligt att ha patienter att jämföra med och det är betydligt lättare att lära sig då också.

Sen var det det här med examensarbetet...

Idag var Henke och jag på stan i Uppsala för lite fredagsshopping och salladslunch. Mitt största fynd blev en vit sänghimmel från Indiska (bild kommer senare - när Henke fått upp kroken i taket). Det är ljuvlig!

Dessutom inhandlades ett Jan van Haasteren-pussel med loppmarknadmotiv - för regniga sommardagar. 

När vi kom hem från stan blev det hundpromenad i skogen. En cykel kom i hög fart bakom mig på stigen sp jag började ropa in hundarna som gick lösa en bit längre fram. Cyklisten verkade dock inte bry sig om mina desperata försök att få stackars Elliot att våga vända och komma tillbaka utan cyklade glatt på med en panikslagen italienare springandes framför sig. Jag förbannade mig själv för min dåliga kondition när jag flåsandes rusade efter. Samper var duktig och kom tillbaka. När jag kom fram till studentbostäderna meddelades jag att min hund sprungit tillbaka mot skogen över åkern. Mera springande och gälla rop. Jag trodde aldrig att jag skulle få se min älskade lilla hund igen men till sist såg jag en svart fläck galopperandes emot mig. Han var helt slut. Om jag får tag på den cyklisten ska han få veta att han lever! (För hur svårt hade det varit för honom att stanna en halv minut och vänta medan jag kopplade hundarna?) Få se nu om Elliots inställning till främlingar har förvärrats efter det här. Jag tycker annars att han blivit mycket duktigare på att hälsa på folk på sistone. Han skäller inte som tidigare och går snabbare fram och vågar pussas.

Sen sista har jag även jobbat en hel del, vilket jag ska fortsätta med i helgen. räknade ut att det blir totalt 30 timmar den här veckan. Trots det känner jag mig ledig!

Ikväll blir det tacos och Morden i Midsomer på dvd.  

Så blev det lite hästar den här veckan iaf. Det behöver jag för att komma över min skräck för halta hästar. Nu har jag böjt hästben så ryggen kroknade och jag fick sendrag (eller nått snarlikt) i fingrarna.

Tidigare på förmiddagen fick jag även träffa en hund med otit (=öroninflammation), en katt med svullen tass och en hund med sår under tungan.

Sedan var vi och vaccinerade 10 mysiga islandshästar. Ägaren tackade mig efteråt för att jag hade varit så "smidig" då jag sprutade dem (dvs inte skrämt upp dem i onödan). *sträcker nöjt på mig*

Känns tråkigt att det var sista dagen där, nu när jag börjat lära känna alla veterinärerna litegrann. Veckan har varit jättetrevlig och jag har fått träffa i princip alla aktuella djurslag. Det skulle inte vara så dumt att jobba på distrikt i sommar ändå...

Imorse blev Elliot och jag osams. Herr Långnos tycker nämligen att det är viktigt att öka tempot när det blåser och brukar då dra i kopplet för att komma hem snabbare. Jag gör då enligt instruktionerna från hundkursen och rycker snabbt i kopplet då han drar, vilket självfallet inte hjälper det allra minsta. Inte heller fungerar den glada/snälla/mjuka metoden att glatt försöka få honom att själv föredra att gå bredvid mig - jag är inte tillräckligt intressant. Det hela slutade med att Elliot inte ens ville titta på mig och gick så långt ut i kopplet, så långt ifrån mig som det var möjligt. Han är dessutom långsint (om nu en hund kan vara det), vilket jag inte står ut med och därför kommer krypande/fjäskande till honom för att "be om förlåtelse" sen när han ligger och solar sig på kökssoffan. Det är inte lätt att leva som man lär. 

Nu ska jag avnjuta ännu en DVD med Morden i Midsomer och dricka en till kopp te, med en hund på var sida om mig i soffan.