Den första kursen, som är ganska lång, vi läste på höstterminen hette Speciell patologi/sjukdomslära och består av föreläsningar och mikroskoperingsövningar. Man går igenom sjukdomar och förändringar i alla kroppens olika organsystem. För att ta ett exempel lärde vi oss hur levern ser ut efter att djuret blivit utsatt för algförgiftning.

Farmakologin är en kurs som jag minns med fasa. Den är rolig eftersom man får lära sig hur ett recept ska skrivas korrekt och för att kunskap om olika läkemedel är högst relevant om man vill jobba kliniskt som veterinär. Det jobbiga är att det är så himla svårt att lära sig alla de olika läkemedelssubstansernas namn, hur de verkar, hur de används samt vilka som inte får användas tillsammans.

Men det kunde ha varit mycket värre - på James Herriots tid (40-talet) blandade alla veterinärer till sina egna läkemedel och på deras examinationer behövde de kunna olika doser utantill (vi kan ta hjälp av FASS vet och miniräknare).

Försöksdjurskunskap
När jag var yngre var jag extremt emot alla former av försöksdjursverksamhet. Nu har jag lärt mig att det inte är så enkelt - ingenting är svart eller vitt (vilket ibland kan vara väldigt jobbigt att förklara för vissa djurägare). Hur som helst, så länge det används försöksdjur måste det finnas en veterinär som ser till att företaget som bedriver verksamheten sköter sig och tänker på djurskyddet. Det jobbas mycket med berikning av försöksdjurens burar utan att det för den sakens skull äventyrar det försök som djuren deltar i. Återigen mycket lagstiftning och formaliteter - alla som vill sätta upp ett försök måste ansöka hos en etisk nämnd och beskriva exakt hur försöket kommer att gå till och varför de vill utföra försöket. Om det har gjorts liknande försök tidigare eller om nämnden anser att försöket inte är relevant att göra samt om det finns lämpliga alternativ så blir det avslag.

Klinisk anatomi

Tillbaka till Asis ochfler dissektionsövningar och anatomistudier. Vi hade en hel häst i kylen - det är tungt att försöka slänga upp ett hästbakben på dissektionsbordet må ni tro! Vi fick även lära oss grundläggande röntgenkunskaper och examen hölls passande nog på Asis i form av en "tipspromenad" - där man fick ett svarspapper och skulle gå runt till olika "stationer" där olika frågor fanns. När läraren ringde i en klocka måste alla flytta fram till nästa fråga så att säga. Frågorna bestod av att titta på röntgenbilder varvat med att kunna namnge olika utpekade anatomiska strukturer på olika djurs kroppsdelar. Till råga på allt hade vi även en muntlig examination i grupp. 

Livsmedelshygien
Jag har hört att anledningen till att behovet av veterinärer en gång i tiden uppstod var för att säkerställa säkra livsmedel för folket. Då boskapspesten härjade dog djuren, människorna förlorade sitt levebröd och svälte. Linné skickade sin lärjunge Peter Hernquist till Frankrike för att studera veterinärmedicin på 1700-talet och det blev sedan han som startade veterinärutbildning i Sverige.

Nåväl, under livsmedelshygienen lär man sig hur det går till på ett slakteri, att det är viktigt att endast friska djur slaktas och används till livsmedel, var i slaktkedjan det finns risk för kontamination av köttet, hur köttet ska förvaras för att inte mikroorganismer ska växa till i farliga mängder, lagstiftning, djurskydd osv. Den andra delen av kursen behandlar ämnet matförgiftningar och då jag gick i 3:an undervisade fortfarande Marie-Louise Danielsson-Tham(ni vet hon från TV 4:as Rent Hus) med stor entusiasm. Salmonella, Campylobacter, Stafylokocker, Listeria och andra spännande matförgiftningsbakterier är viktiga att känna till även om man inte hade tänkt att arbeta inom detta område i framtiden - man kan tillämpa kunskaperna hemma i sitt eget kök.