Den lyckligaste dagen i mitt liv!

Morgonenden 10 januari tillbringades hos min trevliga frisör som gjorde en helt fantastisk håruppsättning på mig, precis så som jag ville ha det. Därefter åkte jag och Henke hem för att fixa till det sista (dvs kläder och i mitt fall smink). En taxi skjutsade in oss till Uppsala Universitet och jag träffade klassen för fotografering.Strax före kl 14 fylldes aulan av alla släktingar, vänner och andra som kommit för att titta på Infinitus (vårt klassnamn) examensceremoni.

Till trumpeter tågade vi in två och två, bakom VMF's standar.  Fotoblixtarna bländade och tårar torkades bort. Det hölls tal och visades filmer från våra tidigare spex. Det hela avslutades med den nervösa diplomutdelningen där man en i taget blev uppropad på scenen (medan någon läste en vers om en), gå fram till inspektorn, ta emot diplomet (med vänster hand), skaka hand (med höger hand), niga, vända sig mot publiken och niga igen, för att sedan gå och ställa sig tillsammans med övriga kursare (numera kollegor). Jag snubblade inte som jag hade befarat innan. Innan ceremonin började hade jag faktiskt snubblat i trappan en gång och fastnat med klacken i klänningsfållen två gånger. Medan vi stod där visades ett bildspel med sorglig musik från alla år på utbildningen.

 Efter diplomutdelningen.

Ja, sen skulle vi till trumpeter gå, två och två, ut ur aulan också. Även det gick utan större olägenheter (men den nedrans sjalen ville inte ligga kvar på axlarna). Utanför blev det mingel med släkt och vänner, med champagne och tilltugg. Jag är så glad att så många var där och tittade på mig. Mormor hävdade objektivt att jag minsann var den finaste av dem alla och pappa sa att han var stoltast i hela världen. Jag blir så rörd!

Jag och min fina mormor

Jag och Henke i högtidskläder

Jag och Kerstin

Maria, Josefine, jag och Marie

Efter minglet ställde alla upp sig för att gå fackeltåg till Uppsala slott.

Bal på slottet

Jag och Henke, som är nöjd efter maten.

På slottet hölls fler tal och Ultuna drängar (manskör) underhöll med sång.  Efter middagen fick vi gå en trappa upp för att dricka te och avec. Kvällen avslutades med dans (i vårt fall hellre än bra). Jag frågade Henke om han visste hur vi skulle dansa ochfick till svar: Det är väl bara att göra som alla andra.

Jag har fortfarande inte förstått att jag är färdig. Och jag undviker att tänka på alla kompisar som jag inte längre kommer att träffa varje dag, kanske inte ens en gång om året, längre. Jag kommer sakna er så enormt mycket!

Mina egna planer för 2009

* Nu vara ledig en vecka

* 19 januari: påbörja mitt 6 månader långa vikariat på smådjurskliniken på Universitetsdjursjukhuset. Det finns otroligt mycket att lära sig och jag känner mig nervös över de veterinärstudenter som jag kommer att få "undervisa".

* Köpa och flytta till hus på landet (hoppas hoppas)