Alla inlägg under januari 2008

Av Emilia - 14 januari 2008 21:50

Jag funderar ofta på hur mycket som är ok att skriva här på bloggen angående intressanta/roliga/tragiska/hemska fall som jag träffar på. Som veterinärstudent/tf veterinär/sköterska har jag tystnadsplikt och får inte föra vidare information så att folk känner igen eller kan gissa vilken djurägare det kan röra sig om. Det är väldigt viktigt att respektera det tycker jag så därför kan vissa berättelser här te sig ofullständiga eller bristande i detaljer. Jag försöker istället gå in på själva sjukdomen i största allmänhet och jag hoppas att jag på det sättet kan fortsätta skriva om allt spännande som kan inträffa i skolan och på jobbet.


Lördag: Första tf-passet sedan november. Kände mig rätt ringrostig. Dagen inleddes med bandagebyte på vaken katt. En intressant upplevelse där jag fick träna mig i snabbhet och att kunna jobba i konstiga vinklar. Den första riktiga patienten var en eklampsi-tik (dvs kalciumbrist efter valpning). Blev stolt över mig själv när jag lyckades ställa diagnos korrekt och då behandlingen fungerade! Även nöjda djurägare som berömde och tyckte jag var "lugn". Fick även handleda studenter för första gången. det kändes rätt konstigt att undervisa folk som faktiskt går i kursen under mig och som sysslar med smådjur hela dagarna och alldeles säkert är bättre uppdaterade än vad jag är (jag har mest kor i huvudet just nu). Men jag hoppas ändå att de lärde sig litegrann och ffa att man faktiskt inte ens som veterinär kan allt i huvudet utan behöver slå upp saker och rådfråga kollegor ofta. Man lär så länge man lever. Sedan en jättesjuk hund med tidigare diagnostiserad Addison som nu verkade fått ett skov. Inga prover stödde den teorin och jag hittade väldigt få fel på den trots att hunden var så sjuk. Det beslutades att den tills vidare skulle behandlas mot pankreatit (bukspottkörtelinflammation) - som ev kan ha orsakats av hundens Addison-mediciner.
Kort och gott: mycket bra och intressanta patienter!
Jobbade som sköterska på kvällen som var ovanligt lugn (dvs jag hann faktiskt äta min middag). 


Söndag: Var tf-veterinär igen mellan 10-14 (16) och jag hann endast med att ta en patient under passet. En katt med alla möjliga problem som vi dränerade ett sår på. Nu fick jag verkligen öva mig i pedagogik eftersom 4:an fick göra hela ingreppet under min övervakning. Det tog en stund men blev väldigt bra till sist. Studenten såg glad ut. Återigen sköterska på kvällen 16-22 och denna kväll var det mycket mer att göra. I varenda hörn inne på intensivvårdsavdelningen låg chockade/döende djur och i väntrummet satt fullt med patienter och väntade.


(Jag har en gång blivit ordentligt utskälld av en djurägare i telefon som var mycket arg över att ha fått vänta i 2 timmar med sitt djur på akutmottagningen. Kan ingen göra en dokumentär om det här yrket på jourtid med begränsad personal, stress och alldeles för många, allvarligt sjuka patienter samtidigt och inte sällan även akutoperationer där en ensam veterinär ska hinna med allt? Ibland tror jag att de som blir arga inte tänker på att vi faktiskt stressar, springer, svettas och vänder ut-och-in på oss själva för att alla ska få bästa möjliga vård. För de ser ju inte allt som pågår bakom kulisserna. Jag hinner sällan äta när jag jobbar. Det låter som att jag klagar men det är inte menat på det sättet. Men det tar mycket energi att lugna upprörda människor och jag vet själv att man alltid tycker att ens eget djur bör få gå före alla andra som sitter i kö och att just "mitt" djur är sjukast och håller på att dö. Påpekas bör också att majoriteten av alla djurägare är supergulliga och väldigt förstående. Det är synd att en del människor tror att de måste vara otrevliga för att de ska få så bra hjälp som möjligt.) Detta var bara mina egna tankar och funderingar kring arbete på jourtid och om hur vi djurägare fungerar när vi är oroliga och rädda.  


Ny vecka. Dags för 3 veckor reproduktion. Jag måste erkänna att jag inte lagt ner överdrivet mycket energi på det ämnet (en viss semesterresa i höstas fick gå före i prioriteringslistan). Problemet är nu att jag har tenta i idisslarmedicin på fredag så reproduktionsansträngningen skjuts upp till nästa vecka. Imorgon ska vi åka ut till en mjölkkobesättning och träna oss i att göra en besättningsutredning med fokus på fertilitetsstörningar och juverhälsa. Det kommer bli kallt!

Av Emilia - 12 januari 2008 08:29

Måndag: Första dagen efter jullovet. Ingen morgonföreläsning tack och lov så jag fick sova lite längre. Denna vecka ska jag åka med ambulatoriska igen. Idag blev det avhorningar, vaccination och blodprovtagning på häst och hälsokoll av hingst som ska exporteras. Jag ska försöka börja med GI-metoden seriöst igen...


Tisdag: Händelserik dag! Först undersökte vi och behandlade en väldigt sjuk kalv där vi inte lyckades finna orsaken. Tog mjölkprov från en ko. På nästa gård undersökte vi några kossor som inte ville äta. Vi kom fram till att det berodde på löpmagsförskjutning så två av dem skulle rullas och den tredje skickas in till kliniken för att bli opererad. Löpmagsförskjutning innebär att löpmagen (kons 4:e mage) av någon anledning fått nedsatt motorik (atoni) så att det ansamlas gas och vätska i den, vilket gör att den ändrar läge från att normalt ligga i botten av buken till att förskjutas uppåt på antingen höger eller vänster sida. Behandlingen består i att man lägger rep runt kossans kropp och drar omkull henne på marken (mjukt underlag), snörar ihop benen och försöker massera (boxxa/stampa) henne i magen så att löpmagen förflyttas tillbaka till rätt ställe igen. När man tror att den ligger på rätt ställe måste man lyssna efter plingljud där (lyssna med stetoskopet samtidigt som man knäpper med fingrarna runt klockan - plingljud = gas), varpå man sticker in en troakar (ser ut som en ihålig skruvmejsel fast med spetsig ände) genom bukväggen in i löpmagen. Genom den ihåliga metallen stoppar man ett snöre med en liten pinne längst ut och när man sedan drar i snöret vecklar pinnen ut sig på insidan av löpmagen så att snöret fastnar i lömagen. Man brukar säga att man "pinnar" kossan. Detta gör man två gånger med ca 5-10 cm mellanrum, snörena binds ihop på utsidan av kossan och därmed fixeras löpmagen på sin normala plats så att den inte dislokeras igen. Allt detta fick jag göra och det var minsann svårt att pressa igenom troakaret genom bukväggen (kors hud är väldigt seg). Dessutom har man lite tidspress på sig eftersom kossor inte klarar av att ligga på rygg mer än ca 10 min - de kan inte rapa då så det ansamlas massor med gas i våmmen, vilket innebär en risk för trumsjuka. De tunga bukorganen trycker även på lungorna så kossan får svårt att andas. 


Onsdag: Fullt upp på dagen med mer avhorningar och vaccinationer. Jag fick kastrera en liten tjurkalv! Gick jour på natten. På kvällen bar det iväg till Arlanda för att titta på 9000 akvariefiskar som importerats från Thailand. Flygplanet var försenat så dagveterinären hade inte hunnit med att titta på dem, därför fick ambulatoriska rycka ut. När djur importeras från andra länder innebär det en otroligt massa pappersarbete! Det tog oss 3 timmar att titta igenom 10 % av fiskarna och skriva papper på att de såg friska ut och fick tas in i Sverige. Natten var lugn och jag fick sova tack och lov. 


Torsdag: Mastitdagen. Eftersom jag var så trött efter jouren igår "skolkade" jag från föreläsningen imrose och tog sovmorgon innan det var dags att åka ut med ambulansen. Idag var vi ute på en massa gårdar och behandlade kor med juverinflammation (mastit). Vi var på samma gård där jag "pinnade" en ko i tisdags och hon verkar må bra igen (andas ut), bönderna tyckte att jag hade gjortett bra jobb.  Dessutom dräktighetsundersökte vi några hästar, opererade bort en vårta på en kossas spene, gjorde munhåleundersökningar och kollade en ond hov. Blev sent.


Fredag: Idag var vi på en gård och tog en väldans massa mjölkprover samt avhornade några kalvar. Vi behandlade även en ko som hade kvarbliven efterbörd. Sedan vaccinerades några hästar och till sist togs ett till mjölkprov på en annan gård. Det kan låta som en lugn dag men jag var inte hemma förrän halv sju på kvällen. 


När det enda man skriver nu för tiden är föreläsningsanteckningar och journaler blir ens svenska rätt förskräcklig. Märker ni det också?  


Av Emilia - 2 januari 2008 14:16

Tittade just på min besöksstatistik som snittar ungefär 40 besökare om dagen. Kan inte låta bli att undra om det återkommande är samma personer eller nya... Vilka är ni? 

Av Emilia - 2 januari 2008 13:59

Nyårsafton var lugn för vår del. För en gångs skull orkade jag inte få panik och prestationsångest (tantvarning?) utan alla festplaner förkastades tidigt och ersattes med en mysig trerättersmiddag för två hemma i lägenheten på Ultuna. Menyn bestod av mozzarellatoast, lax och kanelparfait. Vi drack "champagne" och cola, tittade på grevinnan och betjänten och spelade frågespel. Vid tolvslaget kunde vi sitta vid matbordet och titta ut på fyrverkerier som de roade sig med på Ulleråker utan att vi för den sakens skull behövde störas av oljudet. Samper satt i mitt knä och verkade inte speciellt förundrad över alla färger på himlen; Elliot låg och sov i soffan.


Idag var jag till tandhygienisten, fick lite tandsten borttaget och bannor över att jag är så dålig på att använda tandtråd OCH dessutom dricker en väldans massa te med (gud förbjude!) honung i. Hon hittade en liten grop i en tand så jag ska tillbaka för ny koll om ett halvår för att se om det blivit värre så att jag måste laga (helst inte!) eller om vi kan låta det vara. Jag gick därifrån och lovade med handen på hjärtat att jag minsann skulle börja använda tandtråd varje dag och trappa ner på honungen. Fick även en liten lektion i tandborstningsteknik.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att dricka en stor kopp honungste. Jag kommer aldrig till himlen.  

Skapa flashcards