Måndag: Första dagen efter jullovet. Ingen morgonföreläsning tack och lov så jag fick sova lite längre. Denna vecka ska jag åka med ambulatoriska igen. Idag blev det avhorningar, vaccination och blodprovtagning på häst och hälsokoll av hingst som ska exporteras. Jag ska försöka börja med GI-metoden seriöst igen...

Tisdag: Händelserik dag! Först undersökte vi och behandlade en väldigt sjuk kalv där vi inte lyckades finna orsaken. Tog mjölkprov från en ko. På nästa gård undersökte vi några kossor som inte ville äta. Vi kom fram till att det berodde på löpmagsförskjutning så två av dem skulle rullas och den tredje skickas in till kliniken för att bli opererad. Löpmagsförskjutning innebär att löpmagen (kons 4:e mage) av någon anledning fått nedsatt motorik (atoni) så att det ansamlas gas och vätska i den, vilket gör att den ändrar läge från att normalt ligga i botten av buken till att förskjutas uppåt på antingen höger eller vänster sida. Behandlingen består i att man lägger rep runt kossans kropp och drar omkull henne på marken (mjukt underlag), snörar ihop benen och försöker massera (boxxa/stampa) henne i magen så att löpmagen förflyttas tillbaka till rätt ställe igen. När man tror att den ligger på rätt ställe måste man lyssna efter plingljud där (lyssna med stetoskopet samtidigt som man knäpper med fingrarna runt klockan - plingljud = gas), varpå man sticker in en troakar (ser ut som en ihålig skruvmejsel fast med spetsig ände) genom bukväggen in i löpmagen. Genom den ihåliga metallen stoppar man ett snöre med en liten pinne längst ut och när man sedan drar i snöret vecklar pinnen ut sig på insidan av löpmagen så att snöret fastnar i lömagen. Man brukar säga att man "pinnar" kossan. Detta gör man två gånger med ca 5-10 cm mellanrum, snörena binds ihop på utsidan av kossan och därmed fixeras löpmagen på sin normala plats så att den inte dislokeras igen. Allt detta fick jag göra och det var minsann svårt att pressa igenom troakaret genom bukväggen (kors hud är väldigt seg). Dessutom har man lite tidspress på sig eftersom kossor inte klarar av att ligga på rygg mer än ca 10 min - de kan inte rapa då så det ansamlas massor med gas i våmmen, vilket innebär en risk för trumsjuka. De tunga bukorganen trycker även på lungorna så kossan får svårt att andas. 

Onsdag: Fullt upp på dagen med mer avhorningar och vaccinationer. Jag fick kastrera en liten tjurkalv! Gick jour på natten. På kvällen bar det iväg till Arlanda för att titta på 9000 akvariefiskar som importerats från Thailand. Flygplanet var försenat så dagveterinären hade inte hunnit med att titta på dem, därför fick ambulatoriska rycka ut. När djur importeras från andra länder innebär det en otroligt massa pappersarbete! Det tog oss 3 timmar att titta igenom 10 % av fiskarna och skriva papper på att de såg friska ut och fick tas in i Sverige. Natten var lugn och jag fick sova tack och lov. 

Torsdag: Mastitdagen. Eftersom jag var så trött efter jouren igår "skolkade" jag från föreläsningen imrose och tog sovmorgon innan det var dags att åka ut med ambulansen. Idag var vi ute på en massa gårdar och behandlade kor med juverinflammation (mastit). Vi var på samma gård där jag "pinnade" en ko i tisdags och hon verkar må bra igen (andas ut), bönderna tyckte att jag hade gjortett bra jobb.  Dessutom dräktighetsundersökte vi några hästar, opererade bort en vårta på en kossas spene, gjorde munhåleundersökningar och kollade en ond hov. Blev sent.

Fredag: Idag var vi på en gård och tog en väldans massa mjölkprover samt avhornade några kalvar. Vi behandlade även en ko som hade kvarbliven efterbörd. Sedan vaccinerades några hästar och till sist togs ett till mjölkprov på en annan gård. Det kan låta som en lugn dag men jag var inte hemma förrän halv sju på kvällen. 

När det enda man skriver nu för tiden är föreläsningsanteckningar och journaler blir ens svenska rätt förskräcklig. Märker ni det också?