Nosringade en tjur: Först sederar man tjuren så att han står stilla med huvudet. Därefter tar man fram sin special-nosringningstång som man klämmer fast i näsan, varpå man för en av tångens armar åt sidan så att den förpreparerade ringen skär igenom näsan och hamnar på plats. Jag trodde att det skulle vara otäckare men det såg väldigt enkelt ut och tjuren reagerade inte just då. Däremot verkade han komma på att det gjorde lite ont i näsan efter en stund och då beklagade han sig lite.

Sedan avhorning av kalvar och klippte bort extraspenar på några kvigkalvar medan de låg sederade.

Vaccinerade tre hästar och åldersbestämde en av dem enligt tänderna.

Ko med ev klövspaltsinflammation undersöktes. Hon var öm mellan klövarna men inte särskilt svullen och hade ingen feber. Trots denna avsaknad av typiska symtom sattes hon på en provbehandling med penicillin i 3 dagar.

Avhorning av fler kalvar. Innan man avhornar brukar man skära bort den yttersta knoppen på hornanlagen med ett skalpellblad. Jag hade just gjort det och börjat bränna då en vaken kalv började trampa omkring bakom mig. För att rädda mig själv och kalven som avhornades från att bli trampade på lyfte jag på brännjärnet men råkade på något sätt vifta till med handen. Kände att det sved till lite och kom ihåg att kalvens huvudhållare satt och höll skalpellbladet åt mig och att jag just skurit mig i fingret.

- Jag skar mig! pep jag ynkligt åt veterinären.

- Oj oj! Kom med här! ropade veterinären och rusade ut till bilen, raffsade runt i lådan med bandage och vetrap, grabbade tag i spritflaskan och vallade in mig till diskbänken.

- Blöder det mycket? frågade hon oroligt.

- Jag vet inte! Har inte kollat. (När jag gör illa mig vågar jag inte titta.)

Jag höll fram handen och såg att det var en lång reva på sidan av mitt vänstra pekfinger, jag kunde röra på det så inga senor är förhoppningsvis av, det blödde lagom mycket men gjorde inte speciellt ont förrän veterinären spolade det med sprit, satte på en kompress och lindade fingret med flera varv tejp.

Efter det fick jag snällt vara medicinuppdragare resten av besöket.

På kvällen åkte jag och hundarna ochjulfikade hos Marie. Killarna var duktigare än jag hade förutspått och var rätt så snälla och försiktiga med Maries 3-årige lille son (kanske för att Panzie börjat löpa och var mycket mer intressant).