Henke var duktig imorse och gick upp tidigt för att springa. Tänk att få börja dagen med att tvinga upp sin pojkvän och sedan vända sig om och somna om. Mmm! Louise och jag tog en tjejshoppingtur på förmiddagen och jag köpte 6 Lacoste-linnen. Så nu har jag lärt mig att pruta också. Den ena försäljaren blev visserligen sur och hotade Louise när hon föreslog att vi skulle gå till ett annat ställe när han inte ville gå ner i pris mer.

- Jo gona get intå trobul!

Han fick ge med sig. Men han försäkrade att han inte var sur på mig fast det egentligen var jag som prutade.

Mer sol och bad. Somnade i solstolen när jag försökte plugga obstetrik (förlossningshjälp). Mer aloe vera-massage och pedikyr. En till tur på stan där Henke försökte hitta nya badshorts. Vi hittade inga som dög; alla hette Billabong och hade massa konstiga stora mönster och konstiga färger. Gick till ett internetcafé och kollade mailen. Hade fått rapport från Kerstin att killarna mådde bra och skötte sig hyfsat men att Samper hade matvägrat lite (lilla guuubben!). Idag ska mamma och pappa hämta hem dem till sig för att vara "barnvakt" resten av tiden. Hade även fått mail från pappa och det verkar som att renoveringen av nya lägenheten går bra och att mamma väljer tapeter och har sig. Jag vill hjälpa till!

Middag: spagetti bolognese med TVÅ efterrätter! (Blev lite pinsamt när den förvirrade kyparen inte riktigt kunde förstå att jag skulle äta båda efterrätterna och de andra inte någon alls!)

Provade klänningen hos skräddaren. Tror att den blir fin men det är lite svårt att föreställa sig just nu eftersom det är trådar och fransar överallt.

Strålande solsken. Idag bytte vi hotell till ett som är lite billigare (men finare) eftersom det pågår byggarbeten i närheten. Rummet är mysigt och toaletten har dörr och glasdusch. Vi solade på stranden och jag läste bok (9½ månad av Annika Lantz - handlar om hennes mammaledighet och är rätt avskräckande men väldigt rolig). Vattnet är varmt och väldigt salt. Jag som annars brukar var badkrukan personifierad tyckte att det var lite för varmt i vattnet.

Henke roade sig med att kasta runt mig så att jag fick kallsupar - räddades av hans mamma som tillrättavisade honom lite. Blev röd på axlar och kinder men fick aloe vera-massage av en tant på stranden. Hon var duktig och kallade mig för "daling". Fick även fötterna skrubbade så nu känner jag mig som en prinsessa. Det är nästan så att jag skäms för att jag skolkar från skolan och har det så här bra... fast bara nästan. Åt bananpannkaka med honung på stan (ja, jag har tagit semester från GI-metoden nu) och sedan middag på stranden.

Idag var jag modig och provade haj (efter att ha smakat från de andra igår) och det var faktiskt gott. Jag hade trott att köttet skulle ha en annorlunda konsistens och vara typ grönt eller nått men det var som vilket vitt fiskkött som helst.

Några åt barakuda (ja, den HÄR barakudan)!

Det är helt otroligt skönt på kvällarna och man kan sitta och äta i sommarklänning utan att varken frysa eller svettas - väldigt behagligt.

Sov rätt gott hela natten. Drömde om killarna men minns inte riktigt vad. Vaknade kl 8 av att rummet var varmt och fuktigt (imma på fönstrena). AC:n är en riktig ögontjänare som fungerar bra tills man somnar - då tar den time out.

Frukost. Mulen dag så vi gick en sväng på "stan", dvs EN gata med obefintlig trotoar (stavas det så?) och fullt med försäljare överallt som ryckte och slet i en när man gick förbi. Tre olika skräddare försökte ragga upp oss och nästintill tvingade in oss i deras butiker ("just looking!"). En balklänning till vår examensbal 2009 kändes som en bra idé. En av skräddarna tog ca hälften så mycket för att sy upp en klänning. Han lät mig låna med en katalog med olika modeller så att jag kunde fundera över natten vilken jag ville ha. Tror jag har bestämt mig. Lunch (ostburgare utan kött och vattenmelonshake - ja, jag fegade ur - igen).Vet inte om jag vågar äta köttet här än, livsmedelshygien och taskig djurhållning ni vet...

Ner på stranden för lite sol och bad. Blev liiite brun trots att det fortfarande var mulet. Stort minus med Chaweng-stranden: otaliga försäljare som inte förstår när man säger nej. de försökte pracka på en frukt, glass, smycken, kläder, strandleksaker och gud vet allt. Jag gissar att de gick efter ett 5-minutersschema och avlöste varandra. När vi inte gav med oss ökade de ansträngningarna ner till 2-minutersintervall. Såg strandhundar varav en så sönderkliad att det gjorde ont i hjärtat. En rätt snygg rottishane med kuperad svans lyfte kaxigt på benet mot en menyskylt utanför restaurangen. Jag avrådde de andra från att slicka på den skylten (ifall nån hade tänkt göra det). Min dåliga humor. Har tänkt en hel del på rabies, Salmonella och parasiter här... Skadad för livet!

Landade i Bangkok efter 10 timmar i luften. Ganska mör i kroppen men pigg i huvudet. Möttes av en enormt fuktig varm luft trots mulen morgon. Flygplatsen i Bangkok är stor och nästan uteslutande byggd i glas.

Flera taxichaufförer rusade fram till oss och erbjöd skjuts. Vi fick tag på en minibuss och fick hjälp av si sådär fem killar som lastade in våra väskor i bilen. Louise och jag fick sitta på ett nerfällbart säte i bakluckan på minibussen, utan bälte och med alla väskor i ostadig trave till höger om oss. Jag fick sitta och hålla emot så att de inte rasade ner i huvudet på mig under vansinnesfärden genom rusningstrafiken (kl 7 på morgonen) i minst 140 km/h från flygplatsen till nästa flygplats (Don Muang) för nytt flyg ner till Surat Thani. De verkar inte vara så noga med hastigheter i Thailand och de flesta sick-sackade sig fram genom trafiken. Ska man ge dricks till någon som gör sitt bästa för att ha ihjäl en? På Don Muang såg jag en restaurang där det i en upplyst glasmonter hängde helstekta ankor; med huvudena kvar. Alla hungerskänslor försvann. Nästa flygplan var lite mindre och jag fick fönsterplats! Eftersom denna flygresa skedde dagtid kunde vi se ner på turkost hav, vita moln och skinande sol som blänkte i planets vinge.

När vi flög in över land såg jag ett åkerlandskad med rutmönster av risodlingar. Vid ankomsten erbjöds vi annu en taxitur (förmodligen svarttaxi) från flygplatsen till färjan vidare till Koh Samui. Även denna tur gick i vansinnesfart (130 km/h) - jag tror att thailändarnas uppfattning om service helt klart är hastighetsbaserad. Jag var så trött och orkade inte hålla ögonen öppna - knuffade förgäves till Henke flera gånger så att åtminstone han kunde hålla koll på vart vi hamnade nånstans. Snark!

Färjan visade sig vara en rostig historia med edast lokalbefolkning (och vi) ombord. På ett bilflak nere i lastutrymmet låg ett gäng grisar och flåsade i värmen. Tänkte på mul- och klövskjuka och flydde upp på däck.

Nu började semesterkänslorna infinna sig; vattnet var turkosgrönt, solen bestrålade oss med farligt UV-ljus, vi såg grönskande klippöar och sandalerna plockades fram ur resväskan. När vi kom iland blev det mera taxi, denna gången i avsevärt annorlunda form. Jag vet inte vad det kallas men bilen såg ut som en minilastbil med helt öppet i bak, fast med glastak och säten längs långsidandär man kunde sitta mitt emot varandra. Henkes mamma anmärkte att detta var en kvinnlog chaufför och "då kör hon nog vettigt". Icke! Turen inleddes mad att vi fastnade i leran och kvinnan fick ropa till sig lite folk som kunde hjälpa till att skjuta på. Vi kom loss och iväg bar det, snabbt, genom småbyar på en liten grusväg kantad av olika småbutiker, hotell, mackar, matstånd, gatuhundar osv. Efter något som kändes som en evighet svängde vi in på Malibu Hotels gårdsplan, rejält omskakade men fortfarande oskadda. Supermysigt hotell med små vita villor och en grönskande trädgård med små vindlande stengångar.

Malibu hotel

Hungriga som vi var slängde vi in väskorna på rummet och galopperade iväg till närmaste restaurang för tidig middag. När jag är hungrig blir jag väldigt kinkig och kan börja gråta över minsta motgång. Med detta i åtanke beställde jag pizza (ett säkert kort) medan de andra var modigare och vågade sig på thaimat. Tillbaka till rummet. Medan vi gjorde oss i ordning och duschade (i badrummet utan dörr) hörde vi ett knarrande ljud från ytterdörren. En tjuv? Henke (naken) smög fram till dörröppningen och stack ut huvudet.

- Oooo, sorry mister! Sorry sorry!

En av hotellets anställda ursäktade sig mycket förläget och stammade fram något om att han hade trott något var trasigt. (?) Men Henke påstod bestämt att han nog hade försökt smygtitta. Hrm... vem kan vilja se två supertrötta, bleka svenskar som duschar efter en lång resa?

Somnade kl 19.

Pga bristande tillgång till dator under resan bloggade jag så gott det gick i mitt kollegeblock så att jag kunde skriva in det här senare. Krångligt och tidsödande. Bra studieflykt om inte annat.

Henkes mamma Anita fyllde 60 år i oktober och detta firades med en resa till Thailand i två veckor. 

Deltagare

Jag och Henke

Anita och Göran; Henkes föräldrar

Gustaf och Louise; Henkes storebror med tillhörande flickvän

Ulla och Sten; Anitas äldre syster med man

Sitter på flygplanet nu. Vi har redan flygit i 4,5 timmar och har fortfarande 5,5 timmar kvar innan landning. Saknar redan hundarna och har lite ångest över hur det ska gå medan vi är borta. Det här är första gången jag flyger om man bortser från en 20 min lång tur i ett 4-sitsigt litet flygplan när jag var liten. När vi gick ombord på stooora flygplanet hälsades vi välkomna av bugande thailändksa flygvärdinnor i sidenkläder och fina håruppsättningar.  Henke hade skrämt upp mig så gott han kunde innan vi lyfte (somliga tycker ju att sånt är kul) men det blev inte så illa som jg hade befarat. Varken panik eller illamående infann sig. Tänk om det inte är soligt i Thailand nu? Det är ju trots allt "vinter" där. Tänker på tsunamisar, terrorister, farliga djur som ormar, hajar och spindlar...

Årets fest! (Som för övrigt bara anordnas vartannat år) Jag har inte riktigt kommit underfund med varför det heter Phlugan (flugan) men en sak är säker: många glada veterinärer på liten yta. Jag hävdar bestämt att vi studenter var de som skötte oss bäst. Man kunde se gamla gubbar dansandes med unga kvinnor (studenter), folk som raggade till höger och vänster, i vanliga fall ytterst respektabla, stela, allvarliga veterinärer dansandes på borden eller klängandes på en kollega. Sånt gör mig glad (mestadels) för det är så skönt att se att man inte behöver bli stel och tråkig när man blir klar och "vuxen". Jag vågade inte prova svartsoppa utan safeade med svampsoppa istället. Serveringspersonalen var mycket proffsig och uppmärksam - de märkte direkt när man hade slut i glasen och dök upp med påfyllning (t o m till mig som var skötsam och alkoholfri hela kvällen pga stort ansvar och jobb idag). Spexet innan middagen var oförglömligt. Det var på temat Benjamin Phlugas jul och vi fick se "julkort" från Snövit som köpte smuggelhundar av tveksamt ursprung, Robin Hood vars importerade Marion förde med sig dvärgbandmask till Sverige, Tomteverkstaden (dvs veterinärfabriken Stutis - där hästben kollades på ett mekaniskt löpandebandliknande sätt och där även kirurgerna stod på rad och gjorde exakt samma rörelse samtidigt, grisar borstades liksom hästens tänder och de djur som gick igenom testen fick OK-lapp). Salmonella-ella-ella-kycklingarna dansade fint och kolibrierna sjöng vackert tills de fick fågelinfluensa.

 Jag, Josefine och Marie (Maria fotar)

Just nu håller Henke på med en 4-dubbel sats limpa efter recept från Josefin som vi mötte på Willys idag. Här kommer receptet - helt klart värt att prova!

Josefins "allt-i-limpan-limpan"

2 limpor

4 tsk brödkrydda

9 dl fil

2 dl mörk sirap

2 dl vetekross

2 dl rågkross

2 dl havregryn

5 dl grovt rågmjöl

6 dl vetemjöl

2 dl linfrö

2 dl solrosfrö

3 tsk salt

3 tsk bakpulver

3 tsk bikarbonat

2 dl hasselnötter

2 dl russin

2 dl torkade aprikoser

200° i 45 min

Jag gillar denna tillställning, speciellt eftersom det är gratis för studenter! Veterinärer från hela Sverige samlas för att under två dagar få massa gratisprylar i form av pennor, nyckelringar, vattenflaskor, hund-kattmat, handdukar etc etc och såklart gå på otaliga föredrag och lära sig nya saker. Jag har lärt mig en hel del matnyttigt om akutsjukvård på smådjur, fått tips om hur man handskas med knölar i huden (alla ser ju likadana ut!), blivit påmind om hur lite jag kan om kardiologi (hjärtan) och bilddiagnostik, fått en liten inblick i kronisk njursjukdom och träffat distriktsveterinärer på gratislunchen som de bjöd studenterna på.

Jag har blivit utmanad av Anna Blum och hennes vinthundar. Utmaningen går ut på att man ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sin hund och samtidigt ange reglerna samt välja 6 nya hundar och göra en lista över dem. Sedan meddela de nya utmanade genom att skriva i deras gästbok att de ska titta på din hemsida för mer information.

Ett problem bara, jag känner inte 6 människor som har hemsida/blogg OCH hund (går katt bra? Jag bestämmer det!). Här kommer lite konstigheter om Elliot och Samper:

1. Det händer att (trots att killarna får exakt samma mat och i ungefär samma mängd) Elliot tycker Sampers mat verkar godare och sätter sig "i kö" till Sampers matskål och väntar på att han ska äta klart - ifall det blir något över. Ibland byter de även mat med varandra för att de tror att den andre fått godare mat.

2. Samper kräver uppmärksamhet (som bekant) och det räcker inte att bara få sitta i knät. Man måste dessutom klappa på honom konstant. Om man slutar klappa får man en smäll på kinden av en mycket bestämd liten tass med vassa klor.

3. Elliot har mycket bestämda åsikter om hur saker och ting ska få gå till hemma - en liten ordningspolis helt enkelt. Vi (jag och Henke) får inte kramas, kittlas, busa, bråka osv för då blir Elliot upprörd och hoppar/krafsar/skäller tills ordningen är återställd.

4. Det är mycket som Samper inte vet och kan - han tycker att mycket är svårt och blir nervös när för stora krav ställs på honom eller om han inte lyckas få ut godis ur den rullande "godisbollen" tillräckligt snabbt. Nej, han har specialiserat sig på det enda viktiga här i livet - OST. Samper kan skilja ljudet från ostpåsen från ljudet av andra påsar (t ex tomaterna, löken, potatisen, rispåsen etc), när det vankas ost har man ofelbart en brun liten nos sniffandes upp över bänkkanten. Ja, han kan nog t o m stava till OST. (Julklappstips)

5. Under största delen av året vägrar Elliot att gå ut (när det är för kallt!). När jag tar fram kopplet (eller ännu värre - täcket = ytterst pinsamt) springer han och gömmer sig under köksbordet eller kryper ännu längre in under filten. Enda sättet är att dra fram honom och bära ut honom i hallen, sätta på kopplet och sedan stå på det medan jag själv tar på mig skorna och klär på Samper, som alltid är glad och positiv oavsett årstid (tills han kommer ut och märker att det regnar/snöar/är storm/är minusgrader).

6. Elliot är en mycket finurlig liten pojke som helt på egen hand har lärt sig att öppna dörrar, bädda upp sängen, ta sig ner i sopkorgen med lock på, knycka godis från jackfickan i hallen och tjuväta mat från tallriken om man vänder ryggen till. Jo jo, han har stenkoll på var man är, vad man gör och framförallt ifall man har koll på honom eller inte - likt ett rovdjur slår han till när man som minst anar det. Som med småbarn - när det blir för tyst och pojken inte syns till bör man bli orolig.

Nå, jag utmanar: Josefine och hennes inneboende katter, gudmor Annika och hennes hundar på kennel Newyorkie's, klasskompis Maria och hennes saluki, Anneli och hennes katter

Sen kan jag inga fler tyvärr så det får helt enkelt duga med 4 - bättre än inga! 

Långhelg för vi var lediga i fredags. Har hunnit med att gå länge på ikea, byta till vinterdäck, jobba (Jag saknar smådjuren!) och måla om i köket (dock inte pluggat).

Trött. Det luktar färg i hela lägenheten och jag har ont i huvudet. Sur.

Dagens I-landsproblem: Att volymen blir minst 3 gånger högre när det är reklam på TV så att man antingen måste vrida ner eller stå ut med att inte ens höra vad man tänker!