Imorse tog Henke och jag en taxi för att åka till en lugnare strand, utan försäljare som skriker "Ajskiiiiim!" oavbrutet, och för att få vara för oss själva för en gångs skull. Taxichauffören var väldigt dålig på engelska och när vi klev av insåg vi att han inte alls hade förstått våra önskemål. Vi stod mitt på en trafikerad gata med ett hotell framför oss. Nåja, vi gick i riktning mot stranden och hoppades på att den ändå på något mystiskt sätt skulle vara lugn och fridfull.

- Shoppiiiiing! Den första som mötte oss var en strandförsäljare i röd väst.

Vi började gå, optimistiska som vi är, i jakt efter en bra strand. Efter ett tag var vi tillbaka på vår vanliga strand igen. Suck!

Så vi solade och badade med de andra som vanligt. Middag på stranden, där restaurangen hade thailändska traditionella dansare i guldkläder till öronbedövande pling-pling-musik.