En dag fylld med blod och bajs - dock inte samtidigt.

Det blir en fortsättning på temat kor. På förmiddagen tränade vi på att rektalisera kossorna på kliniken (detta innebär att man stoppar in armen i rumpan på kossan och försöker känna olika strukturer inne i buken: livmoder, urinblåsa, våmmen, njurar, aorta, lymfknutor). Mycket lärorikt men en av kossorna försökte sparka mig så läraren fick lov att stå och klia henne på ryggen medan jag tränade (jag kan faktiskt förstå kossan - och i själva verket borde man förvånas över alla de snälla kor som inte sparkas).

På eftermiddagen hade vi egen träning på kossorna och det var meningen att vi skulle repetera klinisk undersökning. Det var då mycket mer spännande att titta på en löpmagsoperation på en ko som kommit in på kliniken samma dag. Hon hade löpmagsförskjutning vilket innebär att löpmagen blivit kraftigt förstorad och flyttat sig från sin normala position nere på bukgolvet upp till sidan av buken. Den kan antingen förskjutas upp på höger eller vänster sida, denna löpmage låg på höger sida. Som ju alla vet har kon fyra magar: nätmagen, våmmen, bladmagen och löpmagen. De tre första kallas tillsammans för förmagar och dit kommer fodret innan det till sist når löpmagen, som liknar vår egen mage. I förmagarna bearbetas fodret av olika bakterier och svampar som bryter ner det och gör näringen och energin tillgänglig för kossan. Det är därför kossor kan smälta gräs och annat (cellulosainnehållande) foder, till skillnad från t ex oss, katter och hundar där det bara passerar rakt igenom.

Operationen gick i korthet ut på att snitta upp bukväggen (kon är vaken men har fått lugnande, smärtlindring och lokalbedövning), tömma löpmagen på gas och vätska, sy fast löpmagen på rätt plats i buken och sy igen buksåret.

Buken snittas

Buken är öppnad och löpmagen skymtar fram ovanför handen.

Löpmagen är nu tömd.

Om allt går som det ska får kon åka hem till gården imorgon. Hoppas nu att ingen (känslig) person tar illa upp över dessa bilder - ni blev ju trots allt varnade. =)

Samper har börjat lägga på sig igen - tänk att man kan bli så jublande glad varje gång ens hund bajsar sammanhängande korvar! Mitt trick för att få båda hundarna att äta mat två gånger om dagen (morgon och kväll) är att blanda ut deras vanliga (tråkiga) uppblötta torrfoder med ett par skedar burkmat. Mums! Samper äter som en häst! Nackdelen är att Elliot, som har "tjock-anlag" har börjat få antydan till bilringar (små små veck längs ryggen). Dessutom utfodras han rikligt med korv varje måndag på agilityn. Trodde aldrig att jag skulle få det bekymret med min vinthundspojke - så han får miniportioner nu.

Jag minns fåren som min granne bonden hade när jag var liten. Det började med si sådär 20 st som inom ett par år hade förökat sig till ett hundratal. De var vita, svarta, gråa och fläckiga. Varje vår innan de släpptes ut på bete skulle alla fåren klippas och denna syssla engagerade hela gården inklusive oss barn - jag, min lillebror och våra tre kusiner. Vår uppgift var huvudsakligen att jaga och fånga de små fåren som inte alls uppskattade denna procedur. Min pappa höll i klippmaskinen och det hände emellanåt att ett får viftade till med örat då han klippte i närheten av huvudet så att örat blev lite naggat och blodet stänkte runt på väggarna. Samma sak hände några fårs svansar och även huden på kroppen några gånger. Bonden själv brukade välja ut en stor tacka som han försedde med bjällra runt halsen - ledartackan. Eftersom får lever i ett matriarkaliskt system så brukar de följa ledartackan varän hon går. (Detta tillämpas på slakterier där de har sk "Judasfår" som får leda de andra fåren in till bedövningen.) Nåväl, det visade sig vid en sådan klippning av fromma gamla ledartackan att hon i själva verket var en bagge - baggar har stor pung som lätt kan misstas för juver under all ull. Varje vår föddes en hel drös lamm och det hände alltid att flera stycken blev bortstötta av tackan och därför fick lov att bli flaskmatade. Lambi var det första flasklammet och han blev väldigt tam och orädd - ett trick som han lärde sig var att stoppa huvudet under tråden i elstängslet och helt enkelt promenera ut från hagen - gräset är alltid grönare på andra sidan sägs det. Denna fårhage råkade dessutom ligga precis utanför vår tomt så varje morgon fick mamma kasta sig ur sängen och skynda ut för att jaga bort de får som rymt och då stod och käkade i mammas rabatter. Mamma hade ett stenparti som fåren röjde runt i och rev upp plantor till höger och vänster. Ett av fåren måste ha haft anlag för trädgårdsskötsel eftersom en av plantorna som hon flyttat på växte sig stor och praktfull på det nya stället - något som mamma skrattade gott åt.

Ja, sen kom det en jude som ville utöva  kocherslakt på tre av fåren - vilket bonden då inte gick med på utan krävde att få bulta fåren först. På den tiden visste jag givetvis inte vad det var för något men har nu lärt mig att kocherslakt innebär att djuret inte får bedövas innan det avblodas, dvs det ska dö medan det lever (ok skum förklaring - men religion är ju också skumt) vilket är djurplågeri.

Hur som helst, idag hade vi fårövning - uppgiften var att lära oss att göra en klinisk undersökning, ta blodprov och "kasta" får, vilket innebär att man vrider huvudet samtidigt som man trycker fåret på baken alternativt drar undan ett bakben så att fåret sätter sig på rumpan, detta för att man ska kunna komma åt att undersöka t ex juver och klövar.

Det var inte det lättaste, får är starka, men väldigt trevligt att klappa på den mjuka ullen och sniffa på fårlukten. Jag ska absolut ha får i framtiden då jag skaffar mig ett stort hus på landet med lite tillhörande betesmark. 

Alla får som ni ser på bilderna är av gutefår, så även tackorna har horn. Ett tips är att inte använda hornen som handtag eller klia baggarna i pannan - då vill de stångas.