... beror det på att jag blivit inringd av jouren. Jag går jour inatt men får vara hemma så länge det inte händer något eftersom jag bor så nära skolan (måste kunna infinna mig på 5 min!).

Hittills idag har vi varit ute och tittat på en stor tjur med en böld under hakan. Därefter for vi vidare till en gård med mjölkkor och undersökte en ko med en äggstockscysta, en annan ko som inte ville äta, en tredje kollades inför sinläggningen och en fjärde dräktighetsundersöktes. Kul!

Så nu sitter jag och väntar på att det ska ringa, vilket är väldigt nervöst. Förmodligen får vi åka ut på en ko med kalvningsförlamning som kanske måste behandlas om ikväll. Nu har jag slängt i mig ett par smörgåsar, snabbkissat hundarna (nära huset, runt runt, runt) och dessutom slevat i mig lite glass - åtminstone lite blodsockerhöjande.

Kalvningsförlamning innebär att kon (förenklat) drabbas av kalkbrist i samband med kalvningen. Detta  medför att hon kan sluta äta, våmmotoriken avstannar, hon får frånvarande blick, blir svag i muskulaturen och får dålig blodcirkulation. I värsta fall kan hon dö. Veterinären får då åka ut, undersöka henna, ev ta blodprov för att fastställa diagnosen och sedan hälla i henne kalk intravenöst (dvs ge kalkdropp). Ibland kan man behöva upprepa behandlingen. Självklart ska man även se till att hon ligger mjukt och skönt och hjälpa henne dricka

Jo jo, idag har vi träffat några av djurrikets sötaste barn - kalvar!

Vi besökte en mjölkgård där vi började med att titta igenom alla mjölkkornas celltal (dvs antal vita blodkroppar i mjölken - många tyder på inflammation). De kor med höga celltal tog vi mjölkprover från. Man stryker sedan ut en droppe mjölk på en sk agarplatta som innehåller en gelé som bakterier gärna växer på. Så om juverdelen är infekterad så kommer det växa bakteriekolonier på plattan och man tar då reda på vilken sort det är, så att man vet vad man ska välja för behandling.

Sedan gav vi oss på de små kalvarna (8 st) som gick i en stor box med mycket halm. De fick varsin spruta med lugnande och somnade fint. Eftersom kor är stora tunga djur och relativt egensinniga vill man helst inte att de ska ha horn - jag citerar en föreläsare: "Om de har horn vet de också hur de ska använda dem!"

Man brukar därför bränna bort hornanlagen (avhorning) redan när kalvarna är små. Först lägger man lokalbedövning över den nerven som går till hornenoch sedan lägger man på ett brännjärn i 20 sekunder. Det blir varmt, fräser, ryker, luktar illa och blir alldeles svart efteråt - inga horn vill växa upp där sen! De två tjurkalvarna skulle också kastreras. I korthet går det till så att man lokalbedövar, kniper åt med en tång runt pungen (med testiklarna längst ner - på rätt sida om tången), låter den sitta i 3 min och klipper sedan av allt precis under tången. Snabbt och enkelt!

Elliot och jag tränade agility idag efter skolan. Nu när vi gått klart kursen får vi träna hur mycket vi vill på banan i ladan. Han var så duktig och vi tränade ganska mycket på "säcken" (dvs platta, kalla, otäcka tunneln). Det är lite svårt när man är helt själv för jag försöker sätta Elliot vid ingången till tunneln och få honom att gå in en bit, oftast med korvbit. Så långt går det bra. Sedan springer jag runt så snabbt jag orkar till slutet på säcken och lyfter upp släpet så att Elliot (som förhoppningsvis är kvar därinne) ser mig och springer genom när jag lockar med korv. Tyvärr har han kommit på att det är enklare att springa runt på utsidan istället och blir lite förorättad när han då inte får någon belöning. Jag försöker att bara vara tråkig och neutral och lyfter tillbaka honom och börjar om från början - så att han inte tycker att det är hemskare än vad det redan är. Egentligen är han ju bara smart som springer runt istället för att behöva krångla sig igenom något som är otäckt och högst onaturligt för en vinthund. Nåväl, när han gör rätt får han massvis med korv. Det lossnade lite idag i alla fall och det var en lättnad. Vi gjorde också några kombinationer och Elliot tycker såklart att det är allra roligast att få springa snabbt, hoppa, klättra och balansera. Så duktig kille! Jag fick rejält med motion och var alldeles genomsvettig!

De kalla tårna och fingrarnas vecka. Idag var vi ute på en hästgård och besiktigade en häst inför försäljning och kastrerade en hingst. 

Sitter nu och försöker göra nån sorts uppdatering på hormonet GnRH som mitt framtida examensarbete kommer att handla om. Jag tror att jag ska göra någon sorts utvärdering om behandling av detta hormon på hund. Vågar inte riktigts drista mig till att berätta vad behandlingen går ut på än för det är jag inte säker på. Det blir i alla fall till att studera journaleer och kanske intervjua hundägare eller skicka ut enkäter. Vill börja så snart som möjligt med planeringen så jag inte är ute i sista minuten...

Det förekommer att korna med de gigantiska mjölkproducerande juvren råkar trampa sig själva eller grannen på spenen i ladugården. Då faller det på veterinärens lott att komma ut och reparera skadan om det går och i bästa fall rädda den spenen och juverdelen så att kossan kan fortsätta mjölka mycket, eller åtminstone inte drabbas av juverinflammation.

Idag lärde vi oss hur man går tillväga med sådana skador. Vi fick själva träna på att sy olika typer av egenkonstruerade skador på riktiga (döda) juver från slakteriet. Jag lade ribban högt och gjorde ett sår som perforerade in till "mjölkkanalen" i spenen och tänkte att "det är lika bra att träna på svåra saker när man har chansen så jag inte blir chockad när jag träffar på ett riktigt sådant sår i sommar eller så!" Nåväl, det var svårt att sy ett spensår när mjölk sprutade upp ur såret hela tiden, att jag alltid ska ta mig vatten (eller mjölk) över huvudet! Den mjölken träffade både Marie och Maria emellanåt men de höll tappert humöret uppe ändå! Och vilken träning det blev i att sy i blindo!

Jag och Marie syr spenar

Maria och Marie i djup koncentration - mjölkstänk på plåtväggen.

Något märkligt inträffade igår. Elliot kräktes två gånger igår kväll men mådde sedan bra. Henke och jag över till Kerstin och Edvin 1,5 timmar på kvällen för att titta på House. Eftersom Naja hostar fick inte killarna förlja med utifall det var bnågot smittsamt. När vi kom hem var Elliots nos stor och svullen med en massa blaffor på. Han verkade inte nämnvärt bekymrad över detta, var glad att vi hade kommit hem och ville leka. Skulle jag skratta eller gråta?

Jag blir alltid lite nervös inför hundar med stora nosar, det klassiska "ormbettet" har satt spår, vissa hundar kan ju faktiskt dö av det. Men ormar nu? Och kan han ha blivit biten utan att jag skulle märkt det på den kopplade kvällspromenaden i området? Allergisk reaktion, mot vad? Kommer han svullna upp mer och bli jättesjuk? Behöver han kortison? Och han hade ju faktiskt kräkts. Ringde ner till kliniken och pratade med supergulliga sköterskan Desssie som konstaterade att det var nässelutslag men att det nog inte skulle gå att få vet varför. Blev tipsad att kyla med iskall handduk. Sen fick Elliot sova i sängen, så att vi kunde ha koll på honom utifall att (hönsmamma som jag är). Han kräktes några gånger inatt och höll mig och husse sömnlösa större delen av natten, men svullnaden har lagt sig idag. Nu får Elliot ingen frukost.

Eftertentatrött nu men ändå rätt glad. Jag har skaffat mig ett examensarbete till nästa år! Ett orosmoment utraderat, känns som att jag har rätt många sådana annars just nu: klänning och skor till Phlugan-festen, Skararesan, Skara, Skara, Skara, en till vaccination innan Thailand, flyga till Thailand, vad ska jag äta i Thailand (rent livsmedlshygieniskt), Thailand, Thailand, kommer jag släpa med mig mul-och klövsjuka hem till klinikkorna från Thailand?, lite oro inför nästa tenta, julklappsångest (vad ska jag köpa till alla i år då?), mamma och pappa flyttar (de har sålt huset nu), ska vi behålla Samper eller inte?

*stor suck* Allt blir så påtagligt när jag ser det nedskrivet.

den här veckan har vi börjat på kliniksnurran. Vår grupp började med juver (=ko-tuttar), dvs vi lär oss en massa om juverinflammationer (mastiter) som är mycket vanligt förekommande hos dagens mjölkkor. Idag har vi varit på  mastitlab och lärt oss känna igen olika sorters bakterier som man kan hitta i juvret.

Idag ska jag städa, skriva livintyg till en liten katt (skulle gjort det i helgen men hann inte - tänker inte stanna på obetald övertid mer än nödvändigt!), gå långpromenad med killarna, träna, titta på TV (House), fixa ögonbrynen (om jag hinner). Nåväl, för mycket att göra i vanlig ordning. 

Satt och tittade igenom gamla foton på datorn och hittade Tove!

Ett av hennes favoritnöjen var att leka med gardinen. Saknar henne!

Upptäckte att Samper låg i sin korg och slickade sig frenetiskt under tassen. Han var lite röd men inget uppenbart sår eller skada. Allt för att hitta på undanflykter att plugga till tentan imorgon satte jag igång med att lägga tassbandage på min lilla ögonsten - så att han inte ska komma åt att slicka mera. Resultatet blev, tja, inte riktigt lyckat. Tur att jag inte ska bli djursjukvårdare!