Har fått tag på en dator tidigare än jag trodde...

Söndag: Packade det sista och fyllde kylväskan med diverse nödvändigheter inför Skaravistelsen. Alla pojkar pussades flera gånger. Packningen blev tung och skrymmande trots min noggranna planering (ska t ex försöka klara mig utan hudkräm, vissa pennor som annars bara ligger och tar plats i pennfodralet osv). Åksjuketablett svaldes. Henke skjutsade mig till tåget, bytte tåg i Stockholm mot Skövde (X2000) - hemska skapelse. Blev illamående ändå och kunde inte läsa så mycket som jag hade tänkt på tåget, inte ens choklad gick ner. Väl framme i Skövde letade jag mig fram till bussen till Skara, hade tur och fick sitta på "barnvagnsplats" med all min packning. Steg av i Skara, fram med utskrivna kartan, fick hjälp av trevlig kvinna att gå i rätt riktning (mot domkyrkan som ligger centralt). Tips, tänk er för innan ni försöker er på att dra en tung väska på små hjul längs kullerstensgator en mörk kväll! Tog mig flåsande fram på måfå, hittade en park och en lerig stig - såg lite skumt ut men ledde i rätt riktning så jag kämpade på med min packning. Svettig! Förbi veterinärmuseet och Blå stjärnans djursjukhus där faddermormor Emma jobbar. Hittade till slut ett stort vitt stenhus med gallergrinar, välklippt gräsmatta och fina fruktträd. Vandrarhemmet? Såg ingen skylt någonstans, vågade inte gå dit direkt (pinsamt att stövla in på någon annans tomt på sen kväll). Ringde kursare Sandra och fick bekräftat att det var rätt hus. (Såklart, vandrarhemmet kallas ju t o m för vita villan, jag är en fegis.) Framme!

Men en skylt hade ju inte skadat precis. Mer skyltar tack! Fick ett rum med dubbelsäng, skrivbord, soffa, litet glasbord och stol. Hemska gardiner men det kunde varit värre. Skön säng. Somnade direkt.

Måndag: Vaknade med ett ryck då väckarklockan (läs mobilen) ringde. Mörkt ute och kallt i rummet. Sandra och jag hade bestämt oss för att gå tidigt till slakteriet eftersom vi var osäkra på vägen. Ja, ibland är jag förutseende och klok minsann.

Har förresten hittat skylten som jag efterlyste igår!

Anlände till Scans slakteri i tid (på klockslaget) och blev insläppta av portvakten (vi slappa alltså klättra över taggtrådsstängslet). Träffade en veterinär och fick byta om till vita kläder med träskor och blå keps med inbyggt hårnät. Information och rundvandring på slakteriet. Blev inte lika illa berörd av slakten som sist jag var här - tror man vänjer sig - men fortfarande så många intryck, ljud och lukter att jag blev alldeles matt. Tror jag måste ha sett ut som ett blekt, storögt, gapande barn. På slakteriet går det till så att de som slaktar djuren är anställda av företaget (Scan i det här fallet) som i sin tur ansvarar för att alla hygienkrav uppfylls. Livsmedelsverket kontrollerar att företaget sköter sig och har sina officiella veterinärer där som, med hjälp av ett gäng besiktningsassistenter, kollar de djur som ska och har slaktats för att hitta olika skador och sjukdomar som gör köttet otjänligt för konsumtion. Om assistenterna hittar något misstänkt anhålls kroppen och skickas till veterinären som beslutar om den ska kasseras, rensas eller helt godkännas. Vi fick stå med både veterinären och assistenterna och titta på hur de arbetar. Det är en stor konst att inte vara i vägen på ett slakteri där slaktarna kastar köttslamsor omkring sig och emellanåt kommer rusande med en gigantisk motorsåg för att kunna klyva eller såga en slaktkropp. Hundratals grisar och organ hänger ner från taket, det luktar svedd gris, golvet är täckt med blod och väldigt halt (påminde mig om att ta med extra trosor att kunna byta till den dag jag halkar och ramlar på ändan). Det bullrar mycket och jag fick lov att prioritera öronpropparna (för att slippa bestående men, så att jag i framtiden har nån sorts chans att höra alla blåsljud på hjärtan osv) framför att kunna höra "lärarnas" instruktioner och förklaringar. De flesta anställda frågade om vi hade jobbat på slakteri tidigare och vissa blev uppriktigt förvånade över våra nekande svar (man får nämligen jobba som besiktningsassistent efter 3:an).

- Asså, jag har bara jobbat med levande (små)djur...

Att det ska vara så förvånande?

Vi tittade även på nöt- och fårslakten. Sammantaget en rätt bra dag, hemsk hemsk arbetsmiljö men ändå (med viss motvilja) rätt intressanta och spännande arbetsuppgifter. Lite som att obducera - man vet inte vad man hittar.

 

Maria

23 oktober 2007 15:50

Hej! Låter som om du har en rätt händelserik vecka i Skara. Hoppas att förskylningen är bättre och att resten av veckan blir bra. Under tiden tar jag strålande bra anteckningar åt dig :)
Kram, kram

 

josefine

25 oktober 2007 20:31

tur att maria tar strålande anteckningar åt dig, mina är småstilta och röriga som vanligt... jag tycker skara-veckan hittills låter förfärlig, jag ser med fasa fram emot den. tur det är ett tag kvar tills dess för min del.

http://rosenqvist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har skapat en ny blogg och ska prova skriva i den ett tag. Vet inte om jag kommer att trivas med den ännu... vi får se. Gå gärna in och berätta vad ni tycker! ...

Idag har jag gjort ett kejsarsnitt på en tik! Hon låg jättefint i narkosen och operationen gick bra, valparna levde. Det är så skönt med komplikationsfria operationer - det behövs så här i början när det "kirurgiska självförtroendet" inte är det bäst...

Jag är helt slut!   Följande patienter har jag pysslat med idag:   * Ormbiten hund med ventrikulära extraslag. * Ormbiten hund med DIC.  * En hund med skumma symtom och inga riktiga fynd. Kanske pyelonefrit, kanske ryggproblem... * Foderförätning. *...

NU har jag opererat en corp al! Tre stenar opererades ut ur tarmen på en valp. Operationen gick bra, det läckte inget från tarmen när jag provtryckte den. Men det är lite nervöst... tänk om hunden får peritonit?!   Nästa vecka ska jag vara på medicin...

Vi var och tittade på huset igår. Säljarna var mycket trevliga som vanligt och bjöd oss på fika i den underbara trädgården. Sedan fick vi en ordentlig trädgårdsvisning där alla olika växter pekades ut (jag kommer aldrig kunna komma ihåg det!). Vi fic...