Jo jo, idag har vi träffat några av djurrikets sötaste barn - kalvar!

Vi besökte en mjölkgård där vi började med att titta igenom alla mjölkkornas celltal (dvs antal vita blodkroppar i mjölken - många tyder på inflammation). De kor med höga celltal tog vi mjölkprover från. Man stryker sedan ut en droppe mjölk på en sk agarplatta som innehåller en gelé som bakterier gärna växer på. Så om juverdelen är infekterad så kommer det växa bakteriekolonier på plattan och man tar då reda på vilken sort det är, så att man vet vad man ska välja för behandling.

Sedan gav vi oss på de små kalvarna (8 st) som gick i en stor box med mycket halm. De fick varsin spruta med lugnande och somnade fint. Eftersom kor är stora tunga djur och relativt egensinniga vill man helst inte att de ska ha horn - jag citerar en föreläsare: "Om de har horn vet de också hur de ska använda dem!"

Man brukar därför bränna bort hornanlagen (avhorning) redan när kalvarna är små. Först lägger man lokalbedövning över den nerven som går till hornenoch sedan lägger man på ett brännjärn i 20 sekunder. Det blir varmt, fräser, ryker, luktar illa och blir alldeles svart efteråt - inga horn vill växa upp där sen! De två tjurkalvarna skulle också kastreras. I korthet går det till så att man lokalbedövar, kniper åt med en tång runt pungen (med testiklarna längst ner - på rätt sida om tången), låter den sitta i 3 min och klipper sedan av allt precis under tången. Snabbt och enkelt!

Elliot och jag tränade agility idag efter skolan. Nu när vi gått klart kursen får vi träna hur mycket vi vill på banan i ladan. Han var så duktig och vi tränade ganska mycket på "säcken" (dvs platta, kalla, otäcka tunneln). Det är lite svårt när man är helt själv för jag försöker sätta Elliot vid ingången till tunneln och få honom att gå in en bit, oftast med korvbit. Så långt går det bra. Sedan springer jag runt så snabbt jag orkar till slutet på säcken och lyfter upp släpet så att Elliot (som förhoppningsvis är kvar därinne) ser mig och springer genom när jag lockar med korv. Tyvärr har han kommit på att det är enklare att springa runt på utsidan istället och blir lite förorättad när han då inte får någon belöning. Jag försöker att bara vara tråkig och neutral och lyfter tillbaka honom och börjar om från början - så att han inte tycker att det är hemskare än vad det redan är. Egentligen är han ju bara smart som springer runt istället för att behöva krångla sig igenom något som är otäckt och högst onaturligt för en vinthund. Nåväl, när han gör rätt får han massvis med korv. Det lossnade lite idag i alla fall och det var en lättnad. Vi gjorde också några kombinationer och Elliot tycker såklart att det är allra roligast att få springa snabbt, hoppa, klättra och balansera. Så duktig kille! Jag fick rejält med motion och var alldeles genomsvettig!