Igår kändes det som om jag ghade massor att skriva om i bloggen men nu har jag glömt bort vad det var...

I fredags kom min gode vän Anneli (kolla in hennes sidor under länkar) och vi besökte Botaniska trädgården där det vankades jättenäckrosblomning. Någon utslagen näckros fick vi dessvärre inte se eftersom den tog mer än god tid på sig att öppna sig (under de 1,5 timmarna vi satt och glodde på den iddes den endast vika ut ETT kronblad. Fast vi hade skoj ändå. Fick ett ex av Annelis och Nickos nya skiva (de kallar sig Enchanted duo) som jag nu lyssnat igenom i bilen - mycket bra! Speciellt deras version av Phantom of the Opera samt egna skrivna låten Very happy, very love.

Appropå bilen, den rackarn (Jenka som Kerstin kallar henne pga reg nr JNK) spelade mig ett fult spratt när jag kom hem till Uppsala i torsdags. När jag svängde in på parkeringen märkte jag hur det rykte ovanligt mycket i fel ände av bilen (dvs underifrån motorhuven). "Den kommer explodera!"tänkte jag i panik och stängde av bilen så fort som möjligt, hoppade ur och löppnade bakluckan för att rädda mina små älsklingar som satt i bakluckan. Sedan ringde jag pappa och sa "HJÄLP!" Under tiden kom en annan SAAB körandes bakom mig (jag blockerade nämligen infarten till parkeringen). Den visade sig innehålla en ung kille som heroiskt hjälpte mig att skjuta in min bil på rätt parkeringsplats (så att han kunde komma förbi med sin bil!). Vi tittade även under motorhuven och konstaterade att det mycket riktigt rykte från någon sorts slang därinne. (Pappa har sedan dess varit och lagat Jenka så nu är hon som ny (bortsett från skråman på svarta listen längst ner på sidan som jag råkade åsamka henne idag då jag körde emot en stor sten. Hrm...

Nåväl, Elliot var på sitt första agilitypass igår. Vi åkte långt ut på landet och om det inte hade varit för att Henke och jag nästintill panikslaget varit tvugna att stirra efter rätt skyltar så hade vi nog sett att naturen var underbar och att det fanns många fina hus och gårdar att dagdrömma om längs vägen. Elliot träffade många trevliga hundar, däribland en liten blyg chihuahua, en flamsig flatte och en söt blandras (puli/cane corso). Det här med att hoppa, balansera och springa genom tunnlar blev lite svårt med så många nya ansikten och dofter att tänka på. Men jag är ändå stolt över Elliot eftersom vi fick honom att gå genom platta tunneln (fast vi lyfte lite i andra ändan...). A-hindret var superskoj, tills han skulle ner igen vill säga. Söta Elliot stod på toppen med alla fyra benen raka och brett isär med spretande tår och klor. Men med korv löser sig det mesta.

Idag har jag klippt och färgat håret! Weeiii!Det luktar så gott nu och jag skulle kunna spegla mig i timmar, fåfäng som jag är.

Nu håller jag på att sy nya kuddfodral till soffkuddarna. Jag måste passa på att få allt sånt avklarat innan skolan börjar.